Jag är ett grupptrycksoffer, eller vad tror ni? Någon skrev på helgon att "du borde ha fest på fredag, när alla kan" och jag sa "okej, då säger vi så" så nu har jag helt plötsligt fest på fredag igen (för det gick ju glimrande sist) och det kommer kanske, om möjligt, komma mer människor än senast, och det är ju nästan omöjligt.

Det är dock trevligt att få höra att folk hade roligt och att de gärna vill komma hit igen, men jag hatar att städa. Det gör jag verkligen. Och jag vet inte, jag är så jävla rädd för hälften av människorna som kommer hit. De är så stora och maskulina och överväldigande överallt hela tiden, högljudda och hysteriska. Trevliga då och då när man väl vågar säga någonting, men ändå avsnäsande som små barn. Helt knäppa. Men de är bra när de är fulla. Stökiga tyvärr.

Har städat upp lite till nu, svabbat golvet lite halvhjärtat efter att ha dammsugit lite halvhjärtat och försökt få bort en äcklig fläck på mattan lite halvhjärtat.

Känns så osmidigt att supa skallen av sig dagen innan man ska till Liseberg också kanske. Men nu så... jag vet inte, nu är det såhär. Man måste skapa sig ett kontaktnät, en bekantskapskrets och en möjlighet till... nödvändigheter. Det är bra att ha bekanta som har bättre kontakter än man själv.

Mycket bra.

Hoppas att inget går sönder på fredag. Hoppas att... ingen spyr över hela mitt badrum igen. Och hoppas att ingen väcker mig klockan sju dagen efter och hoppas att ingen håller mig vaken av rädsla sen. Vissa människor är ju så onaturligt... respektingivande av någon dum anledning.

Slö. Jag är slö, slapp, seg och störd.

Haft ännu ett givande telefonsamtal idag, en bekant till mig klagade på att jag supit ner Daniel för mycket. Daniel verkar inte ha något emot det så jag förstår inte vad som är problemet riktig, men jag förstår att folk känner för att klaga på mig. Om jag varit någon som varit omedvetet utsatt för mig så hade jag också klagat om jag vågat. Vilken konstig mening.

Fått ett par klagomål på all namngivning i bloggen, men det är inte alltid jag ens tänker på att jag publicerar det jag skriver. Vilket är ganska onödigt antar jag. Men det mesta i mitt liv kretsar väl kring... de där. De som jag bryr mig om och de som jag hatar och de som har en fot i mitt liv liksom.

Så sentimentalt.

Jag är alldeles shakes, shakeshakeshake musik. Danko Jones-shakes. Det är mysigt, och jag är nöjd med att vara ensam nu. Borde ha sjukt hög volym och städa till det där sista nu... åh vad jag hatar att städa. Det gör jag verkligen, det känns så meningslöst när det ändå blir stökigt en halvtimme senare liksom. Dessutom måste jag ändå städa innan mamma och Nocke kommer hem vilket innebär att den här proceduren måste upprepas om tio dagar. Hur tråkigt är inte det?

Strunt i det nu.
Det känns så rätt att leva ibland.

Idag har varit min Knarkdag, min Trainspotting-dag. Funky fresh med lite aromaterapisköljmedel och med lite funky OD-men yeah! Skriver i en rytm som bara jag läser... vi säger sömnbrist.

Drive me home.

Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeees! Idag är OCKSÅ en bra dag för alla handdukar är så jävla RENA!

Jag ska gifta mig med heroin.

Fuck, tvätt tar aldrig slut, aldrig aldrig aldrig. Nu ska jag däcka, som faaaan!

Meeek nu bytte jag bild igen till bakisbilden bara för att jag känner mig snart lika pigg som jag gjorde då. Tvättandet tar aldrig slut. Men hursomhelst så kommer alla handdukar lukta satan av ylang ylang och lavender sen! Skitbra! Isabell, glöm inte att ringa och väcka mig imorgon innan två så att vi kan åka till mormor igen för jag pallar inte hennes tjat. Hon orkar inte tjata när du är med ser du!

Åååh elda olja med ylang ylang, fy fan vad bra. Det ska jag göra i mitt persienndränkta rum och så ska jag sova tills någon behagar att väcka mig. Jag älskar att sova i min säng på mitt rum. Det gör det värt att vara här liksom. Nej nu ska jag väl hämta tvätten ur torktumlaren.

Åh någon ringer mig, så spännande! Pusshej

- Good morning!
- Aaaaaw, fuck!

Jag tänkte vara en framåtskridande nattugglekvinna inatt. Mest för att jag väntar på att kräkhanddukarna ska bli färdigtvättade snart. Imorgon ska jag fixa till balkongen och hitta en skruv som kan hjälpa bordet att hålla sig uppe. Vi får se hur det går med det.

Med framåtskridandepratet menar jag att jag kanske ska skriva ett inlägg som jag en gång i tiden gjorde, där det faktiskt handlade en del om det psykiska tillståndet och hur situationen tedde sig i just den stunden.

För tillfället är mina psykiska problem på en låg nivå, dels undertryckta men mest nöjda med att ligga där och grubbla för sig själva. Jag har en enormt skor skara av folk som saknar mig jämt på det vänskapliga eller det sexuella planet. Ibland båda, vissa vet jag inte ens själv. Det som är lite jobbigt är väl att det inte är riktigt ömsesidigt hela tiden, och att jag inte hyser motsvarande känslor. Mycket irritation. Eftersom jag samtidigt är så nyfiken (och egocentrisk) vill jag naturligtvis fortskrida tills det händer något tydligt som visar på sexuellt sökande eller någon tvärtemot. Det är kul att vara åtrådd men en i taget hade gått bra också. Kanske man skulle börja bry sig. Hursomhelst så har det en del att göra med att psykfalljag inte kikar ut så ofta och så tydligt längre, för mitt psyke har en massa människor att bearbeta och ta hand om.

För några dagar sedan pratade jag med min psykolog för att se ifall det skulle gå bra för mig att bo själv i två veckor när situationen var som den var då jag ringde. Hon sa att det skulle fungera så länge jag inte märkte att jag mådde dåligt av själva ensamheten. Jag har inte mått dåligt av ensamhet på evigheter så jag tror inte att det är någonting som kommer hända inom någon närmare tid och det är toppen. Ibland är ensamhet så jävla skönt att jag dör.

Tvätten är klar om en halvtimme.

Annars så har en del relationer förändrats väldigt mycket under det senaste halvåret, vissa till det bättre och andra till det sämre. Min curry-Nordh har ju försvunnit helt i stort sett, vilket förmodligen kan vara bra för honom. Min separationsångest har gradvis stegat ner och nu finns den inte riktigt alls och det är himla skönt. Visst är det vissa töntiga saker som jag saknar sådär som man inte upplever med andra människor, men det är okej. Om hans tjej får uppleva de där sakerna nu är jag väldigt glad för deras skull (jag skämtar inte) och det enda som egentligen är viktigt nu är att det fungerar för dem. Det hade sugit ganska hårt annars, jag vill att de ska må bra. De, inte han. De. Jag ville att De skulle komma hit i lördags också. Vill se dem tillsammans och veta att de finns ibland. Lite för att jävlas också för jag tror att hon hatar det. Jag tror att hon läser det här. Det är lugnt för jag läser vad hon skriver också. Sneaky. Egentligen hade vi tyckt om varandra tror jag, vilket är lite konstigt, men acceptabelt. Vi hade tröttnat på varandra också, för hon är så mycket kärlek och jag är så mycket sadist. Sen gick det väl fel någon gång på vägen.

Så långt det där blev och det tog ändå bara fyra minuter att skriva. Fan vad meningslöst.

Jag och Nalle har nått något slags mellanplan där vi kan umgås som vettiga människor, och ibland inte. Jag fick fram en handuppräckning när jag frågade "Vilka här tror att Nalle fortfarande är svinkär i mig?" varav typ fem av sex räckte upp handen. De känner knappt honom, så antingen syns det eller så har de hört det eller så är de dumma i huvudet. Men Nalle är väldigt bra, han har stannat med mig i de värsta och de bästa perioderna och jag har försökt att hålla hans takt ett tag. Kom på att jag inte orkade med en så ambitiös person så när inpå mig så jag har honom på armlängds avstånd för det är det enda som fungerar och någonsin kommer att fungera.

Sen så finns det inte direkt någonting som har förändrats. Nordh byttes ut mot tjugo bekantskaper varav några fått komma närmare än andra och ett socialt liv har fått resa sig upp ur askan och spillrorna sedan förra sommaren då mitt sociala liv var Nordh. Men vi hade roligt alltid och vi har hundra bra minnen och jag får väl leva på det tills han växer upp och slutar vara den mest smygintroverta unggammelmannen någonsin.

Borde jag stänga av datorn? Det åskar som fan.

I lördags när det var en massa skithäftiga metalheads och punkare här kände jag mig så jävla häftig. De här skrämmande människorna är faktiskt här, hemma hos mig, för att de vill det, och det... det är ju så grymt! Min status bara flög i taket. Och Simon åt min pizza, han är ju knäpp. Han är så läskig...

Och Loke, var fan kommer han ifrån? Jag trodde att han skulle vara borta när jag blev nykter, men nej, nejnej, han var kvar och gjorde mig så extremt rädd att jag inte kunde sova alls. Han är ju för fan helt dum i huvudet. Eller Wille som tycker att mitt hår luktar gott. Om jag däckat hade han haft sex med mitt hår. Swell. Usch nej.

Ytliga bekantskaper är nyttigt för mig tror jag, alla jag träffar behöver inte bli djupgående relationer som bara slutar i avundsjuka och despair eller att någon annan blir sårad. Pojk- och flickvänner som man alltid får reda på i efterhand. Fan vad jag hatar det, men fan vad mitt ego går i taket av det. Ångestego.

[Här raderade jag ett stycke av humana skäl.]

Tvätten klar om en kvart.

Snart så är det dags att växa upp igen, det är konstigt, jag förstår inte hur jag kan vara sjutton nu. Det känns som att jag levt i trettio år och upplevt femtio gånger mer saker.

Just det, jag ska göra bananknark här hemma också, direkt från Anarchists Cook Book, toppen! Måste köpa en massa bananer först också. Det kommer säkert gå åt helvete, det mesta hemmaknarket tenderar att göra det. Och det kommer smaka så äckligt. Och jag måste köpa rizzlor. Gay. Pallar inte.

Har skrivit så mycket nu och glömt Isabell:

Isabell och jag är fortfarande tight, det är skönt, men lite jobbigt då och då men det snacket har vi haft så många gånger nu känns det som. Vi är en pain in the ass för varandra ganska ofta men det väger upp för den kempegrei tiden som vi upplever utöver det. På lördag är det fett mycket Liseberg som gäller, och vi ska skratta åt alla töntar som tänker dra till Metaltown och få värmeslag till skitdåliga band. Freaks.

Snart är tvätten klar. Ska fixa till lite saker och sen bär det iväg till klaustrofobikällaren. Håll till godo med mitt evighetslånga skitsnack. Jag borde sluta blogga, men jag tycker om att prata om mig själv så mycket att jag måste få ut det i text för att folk inte ska dö av uttråkning och total monoton Tina.

Bra, mycket bra. Jag hängde ut mig i en ny presbild nu, den ultimata suparbilden. Jag skulle göra rökeffekter för min carlsberg på rock am ring, det gick skitbra. Konstigt nog ser man ut att ha en iq på tolv typ, men den är så jävla bra den bilden. Och min brassestol är så jävla sexig.